Parmesan hela dan – Parmigiano Reggiano

Denna ost ”upptäckte” jag egentligen för bara några år sedan. Visserligen hade jag sedan länge haft något rivet på pastan som kallades för parmesan och visst hade jag lagat mat med detsamma massor av gånger, men det var liksom något annat. Och i ärlighetens namn var det väl inget som hetsade upp mig. Det var parmesan, jovisst, men det var inte Parmigiano Reggiano, som endast den ost som är tillverkad i en viss region i Norra Italien får kallas.

Jag vill minnas att frälsningen inträffade sedan jag under ett stockholmsbesök köpt en bit parmesan hos Osthörnan i Hötorgshallen. Jag hade inte alls tänkt köpa parmesan, utan den vanliga rosmarinlagrade manchegon som jag snöat in på. Men handlaren övertalade mig att testa en vällagrad bit parmesan och det var viktigt att det var en bit av kärnan, det vill säga den mittersta delen av osten. Inga kanter.

 

Direkt när jag kommit hem och smakade några bitar så sa det ”klick” och jag var såld. Det var nog första gången vi tog fram en bit parmesan sådär efter en god varmrätt och med andakt, levande ljus var det säkert också, skar den i lagom små bitar, lade upp på ett litet vackert fat, hällde upp vin glasen och några droppar fyllig balsamvinäger vid osten. Och njöt.

Sedan dess har det blivit fler gånger förstås, men det är sällan som jag lyckats hitta kärnostbitar. Jag brukar dock leta och fråga efter dem och emellanåt så finns det.

Denna ost kan lagra från 12 och ända upp till 48 månader. Den bör lagras i minst två år för att få den rätta smaken och den där ljuvligt gryniga konsistensen som gör att det knastrar lite mellan tänderna. Den är gjort på opastöriserad komjölk och orginalet kommer från Parma. Äkta, äkta parmesan måste tillverkas på mjölk från utvalda kor av rasen Brunalpine. Jag kan tänka mig att det är svårt att få veta vilken ras mjölken kommer ifrån när man köper en bit parmesan här hemma i butiken! Ett kännetecken på en äkta parmesan är att man hittar stämpeln Parmigiano Reggiano på kanten.

Parmesan innehåller mycket protein och extremt mycket kalcium, men förvånansvärt lite fett. Den är också himla bra att lagra, i kylskåpet. Jag fick tipset att byta platsfolie då och då, någon gång i veckan om man har en stor bit som man vill spara länge. Har sparat parmesan i flera månader ibland utan att det nämvärt försämrar smaken.

Till sist, vinet. Det finns förstås många tänkbara viner, men här är jag ganska konservativ. Tycker att det ska vara rött, absolut, och det allra bästa är nog ändå en Amarone. Här kan man tala om giftemål, ett stort maffigt hejdundrande bröllop!

Om anettwork

Jag bor på landet utanför Sundsvall med man, dotter och katter. Har ett hus som alltid behöver pysslas om, men har sällan tid och ork för sånt. Ägnar mig istället åt att äta ost, umgås, planera nästa resa eller klä om en fåtölj. Samt föreningsliv, nätverkande och mitt jobb som handlar om IT i vården. Jag brinner för klimatfrågor, jämställdhet, mångfald och medmänsklighet.
Det här inlägget postades i Parmigiano Reggiano och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Parmesan hela dan – Parmigiano Reggiano

  1. Ping: Ostartikel i Dagbladet | Ost och annat gott

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s