En middag fylld av förrätter

Ibland läser jag menyn på en restaurang och inser att ingen av varmrätterna känns så där klockren. Samtidigt som flera av förrätterna känns klockrena. Sådana gånger finns bara en sak att göra. Beställa några förrätter, till exempel två, istället för en varmrätt! Det är helt rätt och i sin ordning att göra så. Man kan be att få in en av förrätterna samtidigt som de övriga vid bordet får sin varmrätt.

Häromdagen bestod vår middag här hemma på fjället av några av våra favvo-förrätter. Och vi dukade fram alla samtidigt. Tjolahopp! Samtliga med ostinslag, förstås.

Caprese har jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Kokta rödbetor med chèvrekräm tar lite längre tid att göra, men är åh så god. Vi hittade   små, söta delikatessrödbetor på ICA i Åre. Kokade dem mjuka. Det tar någon halvtimme. Med en sticka eller gaffel provar man om de är färdigkokta. Det är de när de känns som knappt färdigkokt potatis.

Under tiden som rödbetorna kokade rörde vi ihop en bit chèvre, typ en sån där fyracentimetersbit som brukar finnas på alla livsmedelsbutiker nu för tiden, och någon deciliter crème fraiche. Vi saltade inget extra, men det kan man göra om det behövs.

Rödbetorna delade vi i klyftor och serverade tillsammans med getostkrämen. Jag rörde ihop sisådär 3 msk olivolja, 1 ½ msk vit balsamvinäger, flingsalt och nymalen svartpeppar till en enkel men god vinägrett. Droppade över rödbetorna och lite över capresen.

Stekt grön sparris med riven parmesan är en annan favorit. Mitt första tydliga minne av denna rätt är från mitt första besök i Barcelona för ett antal år sedan. Vi besökte en tapasrestaurang, Ciudad Condal, som var så bra att jag minns den med ett leende trots att jag blev bestulen på min mobiltelefon när vi väntade i restaurangkön. Låter helt sjukt, jag vet, men alla fantastiska tapas som serverades överskuggar det surt trista med att bli av med telefonen.

Sedan dess äter vi sparrisen ofta, året runt. I Barcelona fick vi den grillad, men vi steker allt som oftast. Först bryter vi av den nedersta, träiga delen av sparrisarna. Sedan får de bli så där härligt brynta i en blandning av lite smör och olivolja. Man kan droppa över några stänk balsamvinäger och strössla med lite flingsalt och några korn svartpeppar. Sedan hyvlad eller riven parmesan. Mumma!

Som om inte detta var nog dukade vi också fram en burk tapenade, kalamataoliver,  lufttorkad skinka och nybakad baguette.

Vi frossade verkligen. Jag hade dessutom hittat ett ”lyxerbjudande” i ICA:s ostdisk. En lite dyrare parmigiano reggiano som smakade i nivå med priset. Vi åt den i små bitar.

Vinet? Jodå, det gick inte av för hackor. Ett Rhonevin, Domaine des Sénéchaux 2009 för 299 kronor. Kan säkert lagras några år, men det var himla gott redan nu.

Om anettwork

Jag bor på landet utanför Sundsvall med man, dotter och katter. Har ett hus som alltid behöver pysslas om, men har sällan tid och ork för sånt. Ägnar mig istället åt att äta ost, umgås, planera nästa resa eller klä om en fåtölj. Samt föreningsliv, nätverkande och mitt jobb som handlar om IT i vården. Jag brinner för klimatfrågor, jämställdhet, mångfald och medmänsklighet.
Det här inlägget postades i Åre, Barcelona, Förrätt, Reseinspiration, Restaurangtips, Vin till osten och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s