Vi chillade med en Manchego Chillón

Manchego kommer från regionen La Mancha mitt i Spanien. Man känner lättast igen den på det räfflade sicksack-mönstret runt osten. Mönstret bildades ursprungligen av att man lagrade osten i korgar av flätade grässtrån.

Jag skulle gissa att manchego är den mest kända spanska osten. God är den också. En manchego görs på fårmjölk som kan vara både pastöriserad och opastöriserad. Den finns i tre varianter – Fresco, Curado och Viejo. En Fresco är en färskost som lagras i två veckor. För att få tag på en sådan får man nog ta en tripp till Spanien. Durado är halvhård och lagras i 3-6 månader. Smaken är sötaktig, nötig och smörig. Den variant man vanligtvis träffar på här hemma, ofta med små små håligheter och lite porös i konsistensen. Viejo är lagrad i minst ett år, ibland upp till två år. Den är pepprigare och med en mer distinkt smak. Ganska salt, men inte så salt som den italienska fårosten pecorino.

Jag fick smak för manchego för många år sedan när den låg och frestade på Osthörnan i Hötorgshallen. Det var en rosmarinlagrad manchego, alltså sicksack-kanten var täckt med rosmarin. En sån där oförglömlig upplevelse. Jag har förstås ätit rosmarinlagrad manchego många gånger därefter, men aldrig har den smakat så fantastiskt igen. Smakminnet spelar mig ett spratt, förstås.

Osten på bilden, som vi smaskade på häromveckan, var en Manchego Chillón, med fyllig och stor smak. Med den där typiska fårostkänslan. Mums!

Om anettwork

Jag bor på landet utanför Sundsvall med man, dotter och katter. Har ett hus som alltid behöver pysslas om, men har sällan tid och ork för sånt. Ägnar mig istället åt att äta ost, umgås, planera nästa resa eller klä om en fåtölj. Samt föreningsliv, nätverkande och mitt jobb som handlar om IT i vården. Jag brinner för klimatfrågor, jämställdhet, mångfald och medmänsklighet.
Det här inlägget postades i Ostar. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vi chillade med en Manchego Chillón

  1. Eva skriver:

    Och tänk att ni också lyckats skola in vår dotter Alva i ”Manchego-älskar-världen”.
    Hennes första upplevelse av Manchego bet sig fast hårt, så numera smaskar vi på den osten ganska ofta till hennes (och vår) stora förtjusning! 🙂

    • anettwork skriver:

      Heja Alva! Det gäller att börja tidigt. Och visst är det mycket bättre med ost än med godis, men det ena brukar inte utesluta det andra …

  2. GL skriver:

    Ett som vanligt sent svar men jag har missat detta inlägg tidigare… 🙂
    Jag känner mig tvungen att påpeka att ni faktiskt också druckit ett Toro-vin från Queserias Chillon Plaza (http://www.quesoschillon.es/), hos oss i oktober ifjol.
    Vi blev vid besöket på vingården Teso la Monja i fjol bjudna på en ostbricka med ostar från just denna tillverkare och det resulterade naturligtvis i ett besök. När vi kom in i butiken och visade fram visitkortet från vingården så öppnade ägaren direkt en flaska av det egna Toro-vinet som vi sedan fick prova till ostarna. Lite annorlunda men naturligtvis väldigt trevligt. Jag behöver väl inte påpeka att det följde med både ostar och flaskor hem?
    Kan verkligen rekommendera ett besök i Chillons butik om ni mot all förmodan skulle ha vägarna förbi Toro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s