Alpblomster och sommarmjölk

IMG_8295

Det blev tema opastöriserad sommarmjölk när jag slank förbi Hugo Ericson Ost i Stora Saluhallen vid Kungstorget i Göteborg förra veckan. Jag skulle egentligen köpa en födelsedagspresent på gatan intill, men slogs av den humörshöjande insikten att jag även kunde köpa ost, när jag passerade saluhallen med presenten inhandlad.

Som sagt, endast opastöriserat och endast mjölk från kor som betat på hög höjd och under sommaren. Tre franska och en schweizare. ”Du har förmodligen köpt fyra av de bästa ostarna som finns”, var det sista jag hörde av handlaren när jag greppade påsen och nöjd avlägsnade mig från mateldoradot.

Vi började med en L’Etivaz Alpage, som jag skrivit om i tidigare blogginlägg. Den var lagrad länge och omringades av en aromatisk, lite rökig doft och en mustig smak. L’Etivaz sägs vara Gruyère’s lillebror, men just den här var ingen lillebror, snarare en kraftfull och livserfaren farmor.

Mjölken kommer från kor som betat på ört- och blomrika ängar på alptopparna i kantonen Vaud i Schweiz. I laboratorier har man påvisat att de vilda ängsblommorna har en direkt påverkan på den färdiga ostens smak.
Konsistensen är som en Gruyère, möjligtvis var den vi smakade lite torrare, förmodligen på grund av lång lagring, och den innehöll de små knastriga aminosyrakristallerna som är ett bra tecken på en vällagrad och ofta smakrik ost.

Alpage-ostarna måste göras av mjölk från kor som betat över en viss nivå över havsytan, som lägst 1500 möh. Ja, inte bara betet, utan hela produktionskedjan måste ske på denna höjd enligt AOC-kraven. Det finns också regler för hur långt mjölken får transporteras till mejeriet. Kvaliteten på mjölken påverkas nämligen av transporten. Ju längre transport, desto sämre mjölk och i förlängningen sämre ost.

L’Etivaz, så här ser den ut:

IMG_8291

Nästa ost var en Beaufort Alpage. Ännu en nobel alpost, från regionen Haute-Savoie i Frankrike. L’Etivaz är en stor ost, ett hjul väger runt 30 kg, men Beaufort är ännu större och väger 40 kg. Man känner igen Beaufort på dess sidor som är konkava, alltså rundade inåt, se den högra kanten på bilden nedan. Anledningen sägs vara att man kunde binda rep runt osten som sedan transporterades ned från alpsluttningarna på mulåsnor.

IMG_8293

Den Beaufort vi smakade var mildare, smörigare och lite mer krämig i konsistensen än vår L’Etivaz. Kanske en miss av oss att vi började med L’Etivaz och fick smaklökarna lite bedövade. Men, de återfann sig, och visst var Beaufort mumsig, som vanligt. Det är en höjdarost på många sätt.

Sedan gick vi vidare till en fårost, Le Napoleon från Pyrenéerna i Frankrike:

IMG_8290

63x93Napoleon är nötig, blommig och lite smörig. Konsistensen något hård och nästan gummiliknande, åt Manchegohållet. Den är gjord på opastöriserad fårmjölk, endast från vår- och sommarbete för att få fram de färska, örtiga smakerna. Mycket god.

Till sist en Salers, från Regionen Auvergne i centrala Frankrike. Även den gjort på opastöriserad sommarmjölk, det vill säga den mjölk som fås när korna betar färskt gräs under april till november. När samma kor sedan äter hö under perioden december till mars tillverkas osten Cantal.

Den Salers vi smakade hade en härligt gul färg, var lite mer porös än de andra ostarna och en aning syrlig i smaken. Anders associerade till filmjölk eller yoghurt. Fantastiskt mild men ändå smakrik. Denna ost valde jag inte ut själv i butiken utan det var osthandlaren som tipsade om en av sina favoriter. Kan förstå att den var en favorit.

IMG_8292

Vi drack ett rött Bandolvin till alla ostarna, passade finfint. La Bastide Blanche, finns på systembolaget. (Jaja,  när man fastnat för ett vin då kan man nöta på det ett tag …).

Annonser
Publicerat i Beaufort Chalet d'Alpage, L'Etivaz, Le Napoleon, Salers | Märkt | Lämna en kommentar

När man provar alla ostfamiljerna på en gång

Tiden rinner iväg så här på vårkanten, nästan som en övermogen brie. Man måste passa på att njuta för hux flux har den runnit iväg för långt, doftar ammoniak och är passé, övermogen. Som när du snopen står där runt midsommar och undrar vart våren tog vägen.

Jag hade några supertrevliga ostprovningar för en tid sedan och hade tänkt skriva om vilka ostar vi smakade, men tjossan vad tiden försvunnit utan att det blivit gjort! Nåväl, här kommer de, ostarna och vinerna. Bättre sent än aldrig.

IMG_80291. En gräddig färskost, Brillat Savarin.

IMG_80312. Brie de Meaux, vitmögelost med mycket smak.

Just den här brien ser ju fast och fin ut på bilden ovan, nästan lite omogen för att vara en brie, eller hur? När den var uppskuren i portioner och hade legat framme en stund på tallriken flöt den dock ut ganska mycket. På gränsen till övermogen, alltså. Se bilden längst ned.

IMG_80213. Monte Enebro, lyxigt god getost från Spanien.

IMG_80234. Taleggio, krämig kittost från Italien.

IMG_80365. Gouda Serafino, hårdost från Holland.

IMG_80406. Blå Kornblomst, en dansk, ekologisk grönmögelost.

Det var alltså en ost från var och en av de sex ostfamiljerna. Jag köpte Monte Enebro och Taleggio hos Mitt Gastronomi, på Storgatan i Sundsvall. De övriga ostarna köpte jag på Coop i Birsta.

Så här såg det ut på tallriken:

FullSizeRender-2

Vi provade tre viner till dessa ostar:

Pinot Gris (2899) för 89 kr. Ett friskt och fruktigt vin från Alsace.
La Bastide Blanche (2262) för 159 kr. En röd favorit från Bandol i södra Frankrike.
Domini Veneti (2304), 154 kr för en en halvflaska. Sött, rött från Italien. Jättegott till grönmögel, men även en höjdare till exempelvis chokladdesserter.

Så! Då är det bara att börja prova! Bon Apetit!

Publicerat i Blå Kornblomst, Brie de Meaux, Brillat Savarin, Gouda, Monte Enebro, Taleggio, Vin till osten | Märkt , | Lämna en kommentar

Vidder och Vit Caprin

Nu när våren glider in hittar jag några gamla höstbilder och ett inlägg som inte blev publicerat när det begav sig. De är från några lagom ansträngande dagsturer på fjället. Från Mullfjället, Renfjället och Tännforsen.

Samma helg åt vi några goda ostar, bland annat en Vit Caprin från Skärvången. Jag var tveksam till att köpa den när jag provade en bit i affären. Den låg i kyldisken, var sval och smakade i princip ingenting. Hur det kom sig att jag trots det köpte en bit kan jag inte förklara, men det var ett lyckokast visade det sig. När caprinen fått ligga en stund hemma i köksvärmen utvecklades en fantastisk smak. En helt annan ost!

Vit Caprin är en svensk getost, ursprungligen från Västernorrland och Jämtland. Den är också en vitmögelost, täckt med vitt camembertmögel, som ostytan ympats med efter torkning och saltning. Osten lagras i mellan två och tolv månader.

Vi köper oftast Vit Caprin från Skärvångens bymejeri i Jämtland eftersom den oftast finns i våra butiker. Ett bevis för att det är en riktigt bra ost är att den belönats med guld i SM i mathantverk både år 2012 och 2013. Här är motiveringen 2013:

“16,5 p. En riktigt fin Vit Caprin – en given vinnare! Fin form, yta, doft och smak. Ren, mild och tydlig smak. Balanserad sälta och fin, nötig getkaraktär. Bra, behaglig eftersmak. Till vardag och fest för hela familjen.”

Publicerat i Åre, Vit caprin | Lämna en kommentar

Fisksoppan i våra drömmar – var det alltid bättre förr?

IMG_8061IMG_8060För sisådär 20 år sedan var vi ett gäng som åkte till Val d’Isere i franska alperna. Redan på den tiden lagade vi de flesta middagarna själva, i hyrd lägenhet eller hyrt hus. En morgon satt vi och åt frukost och funderade på vad vi skulle hitta på till kvällens middag. Fisksoppa? Tja, helt okej, tyckte alla, så någon tog fram en lapp för att skriva en inköpslista. Vi gick bordet runt och alla fick säga en ingrediens till fisksoppan, i tur och ordning. Ett par varv blev det nog innan vi kände oss nöjda och alla hade fått med sina favoriter.

Vi hade sedan en fantastisk dag i ett av världens största och vackraste skidområden. Det hettade i våra ansikten och brände även i våra lår när vi efter After Ski och en tur till matbutiken kom tillbaka till lägenheten för att göra vår fisksoppa.

Jag minns fortfarande den sköna tröttheten i kroppen efter en dag i alpluften, den enorma kastrullen som stod på spisen och puttrade och förmodligen också en glühwein eller ett glas matlagningsvin på köksbänken.

Soppan blev utomjordisk. På riktigt. Under tjugo års tid har vi försökt återskapa soppan, men aldrig lyckats helt. Och då kan ingen påstå att vi har tagit lätt på det. På varje resa, till fjällen och på alla våra hyrahus-resor runt om i Europa, flera gånger varje år, har vi försökt. Njet.

Vi har emellertid fått äta många fantastiska fisksoppor genom åren och vi har ofta avslutat just de middagarna med några goda ostar. Det passar liksom väldigt bra med soppa och sedan ost. Och vi har alltid satt betyg på soppan på en 10-gradig skala, där Val d’Isere-soppan står som självklar 10-poängare i toppen, för eviga tider utan konkurrens.

Här är ett försök till recept, från minnet, som man bör nå åtminstone en 8:a med.

Det här behövs:

6-8 portioner.

2-3 msk olivolja
½-1 purjolök
1 pkt saffran
2 morötter
½ fänkål
5 dl vatten
5 dl vitt vin
2 fiskbuljongtärningar
3 msk fiskfond
3 msk tomatpuré
2-3 dl creme fraiche light 15 %
3 dl matlagningsgrädde 27 %
blandad fisk (t ex lax & vit fisk & räkor)
1 förpackning cocktailtomater
salt & vitpeppar

Om jag ska vara ärlig så är jag ganska övertygad om att vi inte använde några light-gräddprodukter den där gången i Frankrike. Men ska man orka några ostar är det nog bra om soppan inte blir alltför gräddtung.

Gör så här:
1. Skär purjon i tunna skivor, morötterna i slantar och fänkålen i mindre bitar.
2. Skär fisken i lagom stora bitar. Rensa räkorna.
3. Halvera cocktailtomaterna
4. Fräs purjon i olivoljan i en gryta så att den blir mjuk och glansig.
5. Lägg i saffran, rör om och låt den fräsa med en kort stund.
6. Lägg morötter och fänkål i grytan och fräs med en stund tills de mjuknar lite.
7. Tillsätt vatten, vin, buljongtärningar, fond och tomatpuré. Låt koka 10-15 min.
8. Tillsätt crème fraiche och grädde och låt det puttra med några minuter.
9. Lägg ned fisken i den kokande grytan (ej räkorna). Koka några minuter tills fisken är genomkokt.
10. Smaka av med salt och vitpeppar.
11. Avsluta med att tillsätta räkorna och de halverade tomaterna.

Om tid finns, baka gärna egna baguetter till soppan.

Bon appetit!

IMG_8056

Publicerat i Fisk, Soppa | 1 kommentar

Bara lite mer … Berlin

Innan jag släpper Berlin för den här gången måste jag peta in ytterligare några bilder och upplevelser.

IMG_8221Vi åt vegetariskt en kväll, på Lucky Leek i Prenzlauer Berg. Blev inspirerade när vi möte ett schwein på gatan.

IMG_9216Restaurangen var tjusig och helt vegetarisk. Anders åt en vegetarisk biff som var gjord på något slags majsmjöl och smakade … stekt limpskiva. För övrigt var allt helt okej, särskilt kompositionerna på tallrikarna, som visade på en kreativitet i nivå med värsta Michelinkrog. Gillar man ambitiös veggomat ska man verkligen gå hit, men vi tyckte att det var lite ojämnt. Vissa rätter var fantastiska skapelser, både för ögat och gommen, medan andra var mest för ögat.

En lunch i Berlin kunde se ut så här:

IMG_8259Grön, fräsch sallad med Chèvre. Härliga färger och fin smak.

IMG_8274Och mellan allt vårt ätande och drickande och fikande kom … våren!

IMG_9191

Här vid Kottbusser Brügge hittade vi en riktig pärla till restaurang för en lunch i solen. Den heter Chan och serverar delikat thaimat.

IMG_9187

Den bästa restaurangen var Si An, en vietnamesisk pärla, också den i Prenzlauer Berg, där man inte kan boka bord i förväg. Så man får gå dit, ställa sig och vänta i baren om det är fullt och hoppas på att det inte dröjer så länge. Det gjorde det inte för oss.

IMG_9173 IMG_9163

Vi fick ett mysigt bort längst in i hörnet direkt när vi kom. Borden stod så tätt just där att vi fick klättra på bänkarna för att komma in till våra platser. Men det gjorde inget, när maten kom var den ljuvlig.

IMG_9166Som vanligt när man är ute och reser hamnar man även på restauranger som inte riktigt håller måttet och inte skapar något halleluja moment. Oftast handlar det om att förväntningarna är för högt ställda. En sådan var en latinamerikansk krog som hyllats på Tripadvisor, faktiskt legat tvåa där för bara några år sedan, men som på sin höjd var en ordinär inrättning med trevlig personal. Vi tog oss genom flera stadsdelar för att ta oss dit en kväll och konstaterade att det var det inte värt. Jag skulle gärna vilja veta hur de bär sig åt för att få så bra recensioner, men självklart finns det knep och trix, som några utnyttjar och som Tripadvisor och andra liknande webbplatser försöker motverka.

IMG_8235Jag kan dock lova att de ställen jag tipsat om är finfina ställen om man gillar samma mat som jag, haha!

Till sist vill jag tipsa om den trevliga lägenheten vi hyrde. Den har ett bra läge i Berlin Mitte, i utkanten av mysiga Prenzlauer Berg, väldigt centralt och i ett lugnt område. Gångavstånd till många bra restauranger. Tredje våningen, med en mysig liten balkong ut mot gatan där man kan sitta och ta ett glas vin i kvällssolen. Martin som hyrde ut var seriös och trevlig. Vi fick stanna till kvällen på avresedagen, trots att vi egentligen skulle ha lämnat lägenheten kl 10.

Här en länk till lägenheten, Kaiser-Mitte 2.

Publicerat i Reseinspiration, Restaurangtips | Märkt | Lämna en kommentar

Vi nötte våra skor och vi köpte nya skor i Friedrichshein

IMG_8224

IMG_8225Det blev tisdag i Berlin och vi tog U-bahn till Friedrichshein, ett område som var en central stadsdel i tidigare Östberlin och som nu är känt som en plats för studenter, musik- och barliv samt en 1,3 km lång rest av Berlinmuren. I Friedrichshein, liksom i flera andra stadsdelar i Berlin, pågår en gentrifieringsprocess, vilket innebär en social statushöjning av ett område genom nya, påkostade byggprojekt vilket leder till att personer med högre inkomster flyttar in.

När vi kom till Friedrichshein på förmiddagen var det gråmulet och ruggigt, men vi knäppte jackorna till hakorna, tog på fingervantarna och traskade runt. Det var lugnt och stilla, vissa butiker var stängda.

IMG_8253Vi fikade förstås innan vi lämnade Friedrichshein. Och vi köpte skor. En småtrist skoaffär som låg vid en trafikerad och trist gata precis i utkanten av de mysigare kvarteren. Men där kunde vi fynda skor till betydligt lägre priser än i de tjusigare butikerna vid de mer turisttäta gatorna. Nice!

IMG_8222Gatan heter Warschhauer Strasse och när jag googlade fram gatunamnet upptäckte jag att man på Google kan se inte bara butiken från utsidan, som på min bild här ovanför, utan även zooma runt i butiken från insidan. När jag gjorde det hittade jag min sko på en hylla, kolla här:

Skärmavbild 2015-04-12 kl. 00.50.29Den blå skon med orange skosnören däruppe till höger, den står nu här hemma i vår hall i Allsta. Haha, internet är väl förunderligt! 🙂

Publicerat i Reseinspiration | Märkt | Lämna en kommentar

Berlin påskmåndag – endast museerna är öppna

Annandag Påsk i Berlin. Det mesta är stängt, som till exempel supermarketen intill vår lägenhet. Så det fick bli frukost ute. Ett kvarter härifrån hittade vi Kitchen Café, som gjort för en lugn morgonstund med en härlig buffé, inte stor men allt var mycket gott.

Vi strosade sedan vidare ut på stan. Förbi cykelstället.

IMG_8111

Och förbi det charmiga Hackeschen Höfe, där vi inte kunde shoppa loss idag eftersom allt var stängt, men säkert någon annan dag.

IMG_8125

Till slut kom vi fram till första delmålet för dagen. DDR-museet. Vi var inte ensamma där…

IMG_8129

Tyvärr var det väldigt trångt även inne i museet. Vi fick köa och vänta på vår tur för att se, läsa, känna, testa. Detta museum är känt för att vara det mest interaktiva i Berlin.

Förrätt Lunch Otitis

Vi åt en ljuvlig lunch på Otito, i närheten av Checkpoint Charlie. Till förrätt en mix av vietnamesiska vårrullar och annat och sedan en klassiker, Pho. Härliga smaker av koriander, små vårlökar och annat. Kyckling och glasnudlar. En utmaning dock att få i sig nudlarna med träpinnarna.

Pho lunch Berlin

På kvällen åt vi på lokal, bokstavligt talat. Lokal är en tysk restaurang med spännade, moderna rätter. Inte alls tunga och rustika utan ganska lätta, mycket grönsaker och roliga kombinationer och smaker.

Jag åt Erbsen till förrätt och Karpfenbauch till varmrätt. Bra där! Sedan tyska, lokala ostar till dessert. Ganska smaklösa, tyvärr.

IMG_8201

Publicerat i Reseinspiration | Märkt | Lämna en kommentar