Tjeckerna är bra på mycket, som hockey och öl

IMG_8306

Min man var i Prag på hockey-VM förra veckan och med sig hem hade han tjeckiska ostar.

”Hmm”, tänkte jag.

”Spännande”, sa jag.

Två av dem var en härlig färgklick på ostbrickan, med knallröd respektive knallorange yta. Den tredje såg ut som en väl lagrad Grana Padano, där man till och med skymtade de små, läckra aminosyrakristallerna som brukar vara bevis nog på en bra ost.

Så vi korkade upp en flaska vin och satte oss i fredagsmyssoffan framför Let’s Dance.

Vi började med orange-osten. Anders sa:

”Oj, den här var salt”.

Vi fortsatte med den blodröda. Anders tog en liten tugga och sa:

”Det är som att äta blod”, sedan lade han undan resten och ville inte ha mer.

Nu lade vi hela vår förhoppning om en god oststund på hårdosten. Anders sa:

”Den var godare i affären” och tittade på mig med den där mankanintealltidlyckas-minen.

Det fick bli en akut kylskåpsinventering à la Cajsa Warg som resulterade i en bit Västerbotten som just då var den bästa ost vi någonsin ätit. Underskatta aldrig en Västerbotten! Vi hittade också en liten bit grönmögel och en Grana Padano från ICA. Även dessa smakade ljuvligt.

IMG_8314

Efter att ha läst på lite om tjeckisk ost förstår jag att det är friterad ost man ska äta i Tjeckien. Smazeny syr kallas den och det är en lokal ost som efter fritering äts med potatis, skirat smör och finhackad persilja. Måste prova det när jag kommer till Tjeckien igen. Den ost som vanligtvis friteras är Eidam, gjort på komjölk. Jag läser här att det bästa man kan säga om den osten är att den är gjort på mjölk. Tada!

Om någon nu åker till Tjeckien och ändå vill prova några ostar, eller snarare utforska den tjeckiska ostvärlden vidare, här kommer namnen:

Den röda osten heter Kozi zrajici syr ve vosku och är en getost som mognat i vax (man undrar om vaxet innehåller blod?).

Den orangea osten heter Ovci zrajici syr ve vosku och är förmodligen också en getost med tanke på färgen.

Hårdosten heter Gran Moravia och av den kan man säkert hitta betydligt bättre exemplar, såsom det är med många ostar. De finns i en mängd varianter och man kan inte döma osten utifrån en, unik bit. Nej, här kan vi vara något på spåren, något att utforska mer.

Annonser
Publicerat i Ostar, Reseinspiration | 2 kommentarer

General Tso’s Chicken – Vicken Goding!

GeneralTsosChicken

När vi var i New York för några år sedan hittade vi en spännande restaurang i Chinatown där vi testade paradrätten, General Tso’s Chicken. Redan när vi mumsade på första tuggan förstod vi att detta var något vi ville äta igen. Det var inte särskilt svårt att hitta recept på nätet, faktiskt mer än lätt. Det recept vi valde och som vi sedan plockat fram flera gånger är detta:

  • 1/2 kg benfria kycklinglår
  • 1 msk ljus soja
  • 1 ägg, lätt uppvispat
  • nymald svart- eller vitpeppar att smaka av med
  • Maizena efter behov

Sås:

  • 2 msk mörk soja
  • 1 msk risvinäger
  • 2 tsk kinesiskt risvin eller torr sherry
  • 1 msk råsocker
  • 3 msk kycklingbuljong eller vatten
  • 1 msk hackad ingefära
  • 2 tsk hackad vitlök
  • 2 tsk maizena

Övrigt:

  • 3 salladslök
  • 5-10 små, torkade röda chili
  • 3–4 dl olja till fritering

Gör så här:

1 . Skär kycklingen i 2-3 cm kuber. Blanda kycklingbitarna med ägg, soja och peppar. Tillsätt tillräckligt med maizena för att täcka kycklingen med ett fint lager. Blanda med hjälpa ätpinnar eller med fingrarna.
2 . Blanda ingredienserna till såsen i en skål och rör tills sockret är löst. Ställ åt sidan . Skär löken i tunna skivor.
3 . Hetta upp oljan i en wokpanna till 175-180 grader. Lägg kycklingbitarna i den heta oljan, några bitar i taget, och fritera tills de är krispiga (3-4 minuter). Ta upp kycklingbitarna och låt dem rinna av på hushållspapper.
4 . Töm och rengör wokpannan. Värm 2 msk olja. När oljan är varm, tillsätt skivad lök och torkad chili. Stek ca en halv minut.
5 . Lägg tillbaka de friterade kycklingbitarna i wokpannan. Woka tills kycklingbitarna är brynt, ca 1 minut.
6 . Skjut upp kycklingbitarna till sidorna på wokpannan. Häll såsen i mitten av wokpannan och ge den ett snabbt uppkok. Om du tillsätter maizena, rör om under 1-2 minuter tills blandningen tjocknar.
7 . Blanda såsen med kycklingen. Koka och rör om i ytterligare 2 minuter under omrörning  tills kycklingen väl blandad med såsen. Servera genast. Med ris förstås.

Publicerat i Kyckling | Märkt | Lämna en kommentar

Alpblomster och sommarmjölk

IMG_8295

Det blev tema opastöriserad sommarmjölk när jag slank förbi Hugo Ericson Ost i Stora Saluhallen vid Kungstorget i Göteborg förra veckan. Jag skulle egentligen köpa en födelsedagspresent på gatan intill, men slogs av den humörshöjande insikten att jag även kunde köpa ost, när jag passerade saluhallen med presenten inhandlad.

Som sagt, endast opastöriserat och endast mjölk från kor som betat på hög höjd och under sommaren. Tre franska och en schweizare. ”Du har förmodligen köpt fyra av de bästa ostarna som finns”, var det sista jag hörde av handlaren när jag greppade påsen och nöjd avlägsnade mig från mateldoradot.

Vi började med en L’Etivaz Alpage, som jag skrivit om i tidigare blogginlägg. Den var lagrad länge och omringades av en aromatisk, lite rökig doft och en mustig smak. L’Etivaz sägs vara Gruyère’s lillebror, men just den här var ingen lillebror, snarare en kraftfull och livserfaren farmor.

Mjölken kommer från kor som betat på ört- och blomrika ängar på alptopparna i kantonen Vaud i Schweiz. I laboratorier har man påvisat att de vilda ängsblommorna har en direkt påverkan på den färdiga ostens smak.
Konsistensen är som en Gruyère, möjligtvis var den vi smakade lite torrare, förmodligen på grund av lång lagring, och den innehöll de små knastriga aminosyrakristallerna som är ett bra tecken på en vällagrad och ofta smakrik ost.

Alpage-ostarna måste göras av mjölk från kor som betat över en viss nivå över havsytan, som lägst 1500 möh. Ja, inte bara betet, utan hela produktionskedjan måste ske på denna höjd enligt AOC-kraven. Det finns också regler för hur långt mjölken får transporteras till mejeriet. Kvaliteten på mjölken påverkas nämligen av transporten. Ju längre transport, desto sämre mjölk och i förlängningen sämre ost.

L’Etivaz, så här ser den ut:

IMG_8291

Nästa ost var en Beaufort Alpage. Ännu en nobel alpost, från regionen Haute-Savoie i Frankrike. L’Etivaz är en stor ost, ett hjul väger runt 30 kg, men Beaufort är ännu större och väger 40 kg. Man känner igen Beaufort på dess sidor som är konkava, alltså rundade inåt, se den högra kanten på bilden nedan. Anledningen sägs vara att man kunde binda rep runt osten som sedan transporterades ned från alpsluttningarna på mulåsnor.

IMG_8293

Den Beaufort vi smakade var mildare, smörigare och lite mer krämig i konsistensen än vår L’Etivaz. Kanske en miss av oss att vi började med L’Etivaz och fick smaklökarna lite bedövade. Men, de återfann sig, och visst var Beaufort mumsig, som vanligt. Det är en höjdarost på många sätt.

Sedan gick vi vidare till en fårost, Le Napoleon från Pyrenéerna i Frankrike:

IMG_8290

63x93Napoleon är nötig, blommig och lite smörig. Konsistensen något hård och nästan gummiliknande, åt Manchegohållet. Den är gjord på opastöriserad fårmjölk, endast från vår- och sommarbete för att få fram de färska, örtiga smakerna. Mycket god.

Till sist en Salers, från Regionen Auvergne i centrala Frankrike. Även den gjort på opastöriserad sommarmjölk, det vill säga den mjölk som fås när korna betar färskt gräs under april till november. När samma kor sedan äter hö under perioden december till mars tillverkas osten Cantal.

Den Salers vi smakade hade en härligt gul färg, var lite mer porös än de andra ostarna och en aning syrlig i smaken. Anders associerade till filmjölk eller yoghurt. Fantastiskt mild men ändå smakrik. Denna ost valde jag inte ut själv i butiken utan det var osthandlaren som tipsade om en av sina favoriter. Kan förstå att den var en favorit.

IMG_8292

Vi drack ett rött Bandolvin till alla ostarna, passade finfint. La Bastide Blanche, finns på systembolaget. (Jaja,  när man fastnat för ett vin då kan man nöta på det ett tag …).

Publicerat i Beaufort Chalet d'Alpage, L'Etivaz, Le Napoleon, Salers | Märkt | Lämna en kommentar

När man provar alla ostfamiljerna på en gång

Tiden rinner iväg så här på vårkanten, nästan som en övermogen brie. Man måste passa på att njuta för hux flux har den runnit iväg för långt, doftar ammoniak och är passé, övermogen. Som när du snopen står där runt midsommar och undrar vart våren tog vägen.

Jag hade några supertrevliga ostprovningar för en tid sedan och hade tänkt skriva om vilka ostar vi smakade, men tjossan vad tiden försvunnit utan att det blivit gjort! Nåväl, här kommer de, ostarna och vinerna. Bättre sent än aldrig.

IMG_80291. En gräddig färskost, Brillat Savarin.

IMG_80312. Brie de Meaux, vitmögelost med mycket smak.

Just den här brien ser ju fast och fin ut på bilden ovan, nästan lite omogen för att vara en brie, eller hur? När den var uppskuren i portioner och hade legat framme en stund på tallriken flöt den dock ut ganska mycket. På gränsen till övermogen, alltså. Se bilden längst ned.

IMG_80213. Monte Enebro, lyxigt god getost från Spanien.

IMG_80234. Taleggio, krämig kittost från Italien.

IMG_80365. Gouda Serafino, hårdost från Holland.

IMG_80406. Blå Kornblomst, en dansk, ekologisk grönmögelost.

Det var alltså en ost från var och en av de sex ostfamiljerna. Jag köpte Monte Enebro och Taleggio hos Mitt Gastronomi, på Storgatan i Sundsvall. De övriga ostarna köpte jag på Coop i Birsta.

Så här såg det ut på tallriken:

FullSizeRender-2

Vi provade tre viner till dessa ostar:

Pinot Gris (2899) för 89 kr. Ett friskt och fruktigt vin från Alsace.
La Bastide Blanche (2262) för 159 kr. En röd favorit från Bandol i södra Frankrike.
Domini Veneti (2304), 154 kr för en en halvflaska. Sött, rött från Italien. Jättegott till grönmögel, men även en höjdare till exempelvis chokladdesserter.

Så! Då är det bara att börja prova! Bon Apetit!

Publicerat i Blå Kornblomst, Brie de Meaux, Brillat Savarin, Gouda, Monte Enebro, Taleggio, Vin till osten | Märkt , | Lämna en kommentar

Vidder och Vit Caprin

Nu när våren glider in hittar jag några gamla höstbilder och ett inlägg som inte blev publicerat när det begav sig. De är från några lagom ansträngande dagsturer på fjället. Från Mullfjället, Renfjället och Tännforsen.

Samma helg åt vi några goda ostar, bland annat en Vit Caprin från Skärvången. Jag var tveksam till att köpa den när jag provade en bit i affären. Den låg i kyldisken, var sval och smakade i princip ingenting. Hur det kom sig att jag trots det köpte en bit kan jag inte förklara, men det var ett lyckokast visade det sig. När caprinen fått ligga en stund hemma i köksvärmen utvecklades en fantastisk smak. En helt annan ost!

Vit Caprin är en svensk getost, ursprungligen från Västernorrland och Jämtland. Den är också en vitmögelost, täckt med vitt camembertmögel, som ostytan ympats med efter torkning och saltning. Osten lagras i mellan två och tolv månader.

Vi köper oftast Vit Caprin från Skärvångens bymejeri i Jämtland eftersom den oftast finns i våra butiker. Ett bevis för att det är en riktigt bra ost är att den belönats med guld i SM i mathantverk både år 2012 och 2013. Här är motiveringen 2013:

“16,5 p. En riktigt fin Vit Caprin – en given vinnare! Fin form, yta, doft och smak. Ren, mild och tydlig smak. Balanserad sälta och fin, nötig getkaraktär. Bra, behaglig eftersmak. Till vardag och fest för hela familjen.”

Publicerat i Åre, Vit caprin | Lämna en kommentar

Fisksoppan i våra drömmar – var det alltid bättre förr?

IMG_8061IMG_8060För sisådär 20 år sedan var vi ett gäng som åkte till Val d’Isere i franska alperna. Redan på den tiden lagade vi de flesta middagarna själva, i hyrd lägenhet eller hyrt hus. En morgon satt vi och åt frukost och funderade på vad vi skulle hitta på till kvällens middag. Fisksoppa? Tja, helt okej, tyckte alla, så någon tog fram en lapp för att skriva en inköpslista. Vi gick bordet runt och alla fick säga en ingrediens till fisksoppan, i tur och ordning. Ett par varv blev det nog innan vi kände oss nöjda och alla hade fått med sina favoriter.

Vi hade sedan en fantastisk dag i ett av världens största och vackraste skidområden. Det hettade i våra ansikten och brände även i våra lår när vi efter After Ski och en tur till matbutiken kom tillbaka till lägenheten för att göra vår fisksoppa.

Jag minns fortfarande den sköna tröttheten i kroppen efter en dag i alpluften, den enorma kastrullen som stod på spisen och puttrade och förmodligen också en glühwein eller ett glas matlagningsvin på köksbänken.

Soppan blev utomjordisk. På riktigt. Under tjugo års tid har vi försökt återskapa soppan, men aldrig lyckats helt. Och då kan ingen påstå att vi har tagit lätt på det. På varje resa, till fjällen och på alla våra hyrahus-resor runt om i Europa, flera gånger varje år, har vi försökt. Njet.

Vi har emellertid fått äta många fantastiska fisksoppor genom åren och vi har ofta avslutat just de middagarna med några goda ostar. Det passar liksom väldigt bra med soppa och sedan ost. Och vi har alltid satt betyg på soppan på en 10-gradig skala, där Val d’Isere-soppan står som självklar 10-poängare i toppen, för eviga tider utan konkurrens.

Här är ett försök till recept, från minnet, som man bör nå åtminstone en 8:a med.

Det här behövs:

6-8 portioner.

2-3 msk olivolja
½-1 purjolök
1 pkt saffran
2 morötter
½ fänkål
5 dl vatten
5 dl vitt vin
2 fiskbuljongtärningar
3 msk fiskfond
3 msk tomatpuré
2-3 dl creme fraiche light 15 %
3 dl matlagningsgrädde 27 %
blandad fisk (t ex lax & vit fisk & räkor)
1 förpackning cocktailtomater
salt & vitpeppar

Om jag ska vara ärlig så är jag ganska övertygad om att vi inte använde några light-gräddprodukter den där gången i Frankrike. Men ska man orka några ostar är det nog bra om soppan inte blir alltför gräddtung.

Gör så här:
1. Skär purjon i tunna skivor, morötterna i slantar och fänkålen i mindre bitar.
2. Skär fisken i lagom stora bitar. Rensa räkorna.
3. Halvera cocktailtomaterna
4. Fräs purjon i olivoljan i en gryta så att den blir mjuk och glansig.
5. Lägg i saffran, rör om och låt den fräsa med en kort stund.
6. Lägg morötter och fänkål i grytan och fräs med en stund tills de mjuknar lite.
7. Tillsätt vatten, vin, buljongtärningar, fond och tomatpuré. Låt koka 10-15 min.
8. Tillsätt crème fraiche och grädde och låt det puttra med några minuter.
9. Lägg ned fisken i den kokande grytan (ej räkorna). Koka några minuter tills fisken är genomkokt.
10. Smaka av med salt och vitpeppar.
11. Avsluta med att tillsätta räkorna och de halverade tomaterna.

Om tid finns, baka gärna egna baguetter till soppan.

Bon appetit!

IMG_8056

Publicerat i Fisk, Soppa | 1 kommentar

Bara lite mer … Berlin

Innan jag släpper Berlin för den här gången måste jag peta in ytterligare några bilder och upplevelser.

IMG_8221Vi åt vegetariskt en kväll, på Lucky Leek i Prenzlauer Berg. Blev inspirerade när vi möte ett schwein på gatan.

IMG_9216Restaurangen var tjusig och helt vegetarisk. Anders åt en vegetarisk biff som var gjord på något slags majsmjöl och smakade … stekt limpskiva. För övrigt var allt helt okej, särskilt kompositionerna på tallrikarna, som visade på en kreativitet i nivå med värsta Michelinkrog. Gillar man ambitiös veggomat ska man verkligen gå hit, men vi tyckte att det var lite ojämnt. Vissa rätter var fantastiska skapelser, både för ögat och gommen, medan andra var mest för ögat.

En lunch i Berlin kunde se ut så här:

IMG_8259Grön, fräsch sallad med Chèvre. Härliga färger och fin smak.

IMG_8274Och mellan allt vårt ätande och drickande och fikande kom … våren!

IMG_9191

Här vid Kottbusser Brügge hittade vi en riktig pärla till restaurang för en lunch i solen. Den heter Chan och serverar delikat thaimat.

IMG_9187

Den bästa restaurangen var Si An, en vietnamesisk pärla, också den i Prenzlauer Berg, där man inte kan boka bord i förväg. Så man får gå dit, ställa sig och vänta i baren om det är fullt och hoppas på att det inte dröjer så länge. Det gjorde det inte för oss.

IMG_9173 IMG_9163

Vi fick ett mysigt bort längst in i hörnet direkt när vi kom. Borden stod så tätt just där att vi fick klättra på bänkarna för att komma in till våra platser. Men det gjorde inget, när maten kom var den ljuvlig.

IMG_9166Som vanligt när man är ute och reser hamnar man även på restauranger som inte riktigt håller måttet och inte skapar något halleluja moment. Oftast handlar det om att förväntningarna är för högt ställda. En sådan var en latinamerikansk krog som hyllats på Tripadvisor, faktiskt legat tvåa där för bara några år sedan, men som på sin höjd var en ordinär inrättning med trevlig personal. Vi tog oss genom flera stadsdelar för att ta oss dit en kväll och konstaterade att det var det inte värt. Jag skulle gärna vilja veta hur de bär sig åt för att få så bra recensioner, men självklart finns det knep och trix, som några utnyttjar och som Tripadvisor och andra liknande webbplatser försöker motverka.

IMG_8235Jag kan dock lova att de ställen jag tipsat om är finfina ställen om man gillar samma mat som jag, haha!

Till sist vill jag tipsa om den trevliga lägenheten vi hyrde. Den har ett bra läge i Berlin Mitte, i utkanten av mysiga Prenzlauer Berg, väldigt centralt och i ett lugnt område. Gångavstånd till många bra restauranger. Tredje våningen, med en mysig liten balkong ut mot gatan där man kan sitta och ta ett glas vin i kvällssolen. Martin som hyrde ut var seriös och trevlig. Vi fick stanna till kvällen på avresedagen, trots att vi egentligen skulle ha lämnat lägenheten kl 10.

Här en länk till lägenheten, Kaiser-Mitte 2.

Publicerat i Reseinspiration, Restaurangtips | Märkt | Lämna en kommentar